中文
Hem
Om skolan
Historik
Målsättning
Läroplan
Läromedel
Elever
Lärare
Föräldrar
Elevhörnan
Foto

Elevs ansökningsblankett
Kören

 

   
  t  
 

Historik

Helena Reitberger

010108

Stockholms kinesiska skola grundades i slutet av 70-talet av
tidiga immigranter från Hongkong. I takt med att antalet kineser
i Sverige ökade växte också behovet av någon som vid sidan
av den svenska skolan kunde lära barnen deras modersmål.
En av initiativtagarna till att etablera en skola som undervisade
kinesiska barn i kinesiska var Yang Liran. Hon har varit rektor
för Stockholms kinesiska skola alltsedan starten för drygt tjugo
år sedan.

-Utbildning har alltid varit centralt i den kinesiska kulturen och
det kändes viktigt att de kinesiska barn som skulle växa upp i
Sverige också fick möjlighet att lära sig sitt hemlands språk,
säger Yang Liran.

Så småningom anslöt sig också kineser av taiwanesisk härkomst
och skolan utökade undervisningen till att omfatta både
kantonesiska
och mandarin.

Verksamheten finansierades till en början av Stockholms kommun.
Kommunen ansåg dock efter ett par år att det blev för dyrt att
bekosta lärarlöner och lokalhyra för skolan och man drog in sitt
ekonomiska stöd. Taiwaneserna drog sig då ur och kunde med
hjälp av stöd från sina egna myndigheter starta en egen skola.

Stockholms kinesiska skola tvingades plötsligt stå på egna ben.
Trots ekonomisk osäkerhet var Yang Liran dock fast besluten att
hitta en ny form för verksamheten. Den kinesiska skolan skulle
leva vidare med eller utan politikernas stöd.

-Under ett års tid försökte jag tala med olika kommuner för att
få deras stöd. Men överallt blev svaret nej. Jag sökte på egen
hand upp lärare som kunde undervisa och jag jagade en ny lokal
där vi kunde hålla till. Det var ett jobbigt år, säger Yang Liran.

En svårighet i jakten på finansiering var att skolan har elever från
en rad olika kommuner och ingen kommun var beredd att ta
kostnader för utbildning av barn från andra kommuner än den
egna.

Till slut fick Yang Liran löfte om att få använda Wasagymnasiets
lokaler på lördagförmiddagarna.

-Att vi fick en lokal gav stabilitet och fler lärare kunde knytas till
skolan, säger Yang Liran.

De ekonomiska medel som idag står till buds är terminsavgifter
och bidrag från olika håll men Yang Liran medger att resurserna
är knappa.

-Eleverna betalar 700 kronor per termin och det ska täcka
ersättning till lärarna och inköp av skolböcker. Det går naturligtvis
inte ihop, säger Yang Liran.

Skolan har under året vid ett flertal tillfällen uppvaktat
utbildningsminister Ingegerd Wärnesson med önskemål om att få
undervisningen godkänd som hemspråk. Enligt Yang Liran saknar
många kinesiska barn i praktiken möjlighet att få hemspråksundervisning
eftersom det i många kommuner inte går att fylla kravet på minst
fem elever.

-För många av skolans elever är detta enda möjligheten att lära
sig sitt modersmål och det är fel att den utbildning vi erbjuder och
den insats eleverna gör här inte räknas, säger Yang Liran.

Sedan början av 80-talet har antalet invandrare från Kina ökat
kontinuerligt. Sveriges utbyte med Kina blir allt intensivare, fler
och fler affärsmän, studenter och näringsidkare

kommer hit och många har sina familjer med sig.

-Efterfrågan är stor, säger Yang Liran. När vi började hade vi
7 klasser idag har vi 13 klasser med sammanlagt 240 elever.

Hon ser som skolans och sin egen viktigaste uppgift att stärka
barnen i deras kinesiska identitet.

-Alla måste känna sitt värde, säger Yang Liran. Det är inte lätt
att vara annorlunda på det sätt man faktiskt är om man lever
som kines i Sverige. Men jag är övertygad om att det är lättare
att hantera de svårigheter som kan uppstå om man lär sig om
sitt ursprung och känner sig hemma i den kulturen också. För
detta är språket avgörande.

Yang Liran hoppas att skolan ska ge barnen en säker förankring
i den kinesiska kulturen som de kan bära med sig och ha hjälp
av när det gäller att finna sig tillrätta i det svenska samhället.

-Ibland frågar jag mig själv varför jag lägger ned hela min själ i
detta, säger Yang Liran och skrattar. Men jag kommer alltid
fram till att det är värt det! Våra barn och unga är vår framtid

och jag kan inte tänka mig något bättre än att arbeta för dem.